Sniph Clean: Verde di Mare av Bois 1920


Sniph Clean Verde di Mare av Bois 1920

En seglats i smaragdgröna vatten längst den italienska västkusten. Vi närmar oss land och det ser grönt ut. Mycket grönt.

År 1920 satte italienaren Guido Gallardi spaden i marken och lade grunden för sitt lilla parfymhus i renässansens huvudstad Florens. I början handlade det mest om enklare kreationer byggda kring främst lavendeln som växer som ogräs i stadens utkanter. Tajmingen verkade inte ha varit den bästa då de kommersiella krafterna tyvärr tvingade stackars Guido att släcka ner verksamheten blott fem år efter lansering. Det skulle dröja upp till åttio år innan Guidos barnbarn Enzo Gallardi bestämde sig för att skaka liv i det gamla Florentinska huset. Resten är, som man brukar säga, historia.

Sedan husets återupplivande år 2005 har Bois 1920 inte legat på latsidan och har idag fler än trettio dofter ute på marknaden. En av dessa är sommarfavoriten Verde di Mare med sin karaktäristiska doft av vindar, hav och grönska. Doften inleder med frisk och bitter citrus vars syrliga kanter rundas av med hjälp av svalkande svartvinbär och enbärsbuske. I detta skede är doften en krispig och uppfriskande blandning av fräschör och bitande kyla. Inte långt efter inledningen sköljs du över av det som främst kännetecknar Verde di Mare, nämligen de salta stänken från medelhavet. Denna sälta omfamnas av delikata blommiga inslag av ros och pelargon. Blommorna framstår som ytterst lätta och ömtåliga invid den dramatiska havskanten och är så nedtonade så att du knappt märker av dem.

Du seglar längst den italienska västkusten tätt intill den grönskande kustremsan. Vinden för med sig doften av grön och aromatisk växtlighet. Buskarna är sprängfyllda med saftiga frukter och bär, träden står i blom och bladen är som allra grönast. Båten lägger till vid en liten fiskeby. Inte långt ifrån bryggan ligger ett mysigt litet konditori som sprider en härlig doft av nygräddade vaniljbakelser. Ja, det stämmer. I slutet, precis innan Verde di Mare lämnar oss för denna gång går det faktiskt att urskilja en ytterst tillbakahållen men ack så härlig doft av vanilj.

Det finns ett oräkneligt antal dofter som hämtat inspiration från havet men inte fullt så många har lyckats med att, på ett verklighetstroget sätt, återge doften av vida vatten. Hade det inte varit för den sträva doften av sälta och havsbris så finns risken att Verde di Mare enbart blivit en droppe i havet. Tur för oss att Bois 1920, i detta fall, verkligen lyckats med att skapa något som både är naturtroget och samtidigt fungerar alldeles underbart som parfym. Doften passar givetvis utmärkt vid högre temperaturer men kan med fördel även användas som uppåttjack under de mörka och kalla månaderna. Skepp o’hoj!

 

- J.R.V