Sniph Avant-garde: La Fin du Monde av Etat Libre d'Orange


Sniph Avant-Garde Etat Libre d'Orange La Fin du Monde

Vi tycks inte få nog av ett visst ungt doftgeni. Men så är han också ett fenomen. Vem inleder sin karriär med att dra paralleller mellan fredagsmys och jordens undergång? Vem gråter i en BBC-dokumentär när han berättar om sin kärlek till dofter? Vem blandar ihop Missonis största parfymhit i modern tid? Monsieur Quentin Bisch.

Som vi berättat om tidigare hör han till de lilla skara parfymörer som lyckats göra karriär som näsa, utan en kemiexamen i bagaget. Han bokstavligt lobbade sig till en plats som trainee på ett av världens största parfymföretag. Sjukt imponerande. Och tur för branschen och oss parfymälskare, får man väl ändå säga. Det finns hopp.

Quentin Bisch breakade på riktigt 2013. Debutdoften var ingen mindre än La Fin du Monde från Paris-baserade parfymhuset Etat Libre d’Orange (japp, doften av världens ände som vi i det här blogginlägget ska komma till). Bakom varumärket står ännu en kontroversiell karaktär: Etienne de Swardt. Mannen som länge jobbat under krav och begränsningar för de stora lyxmärkena, men som en dag fick nog av det för honom själslösa parfymskapandet. Märket Etat Libre d’Orange står för frihet och det tabulösa konstnärsskapet. Provokation, sexualitet och överdrift är nyckelord för hans parfymhus med läcker butik på läckra 69, rue des Archives i Paris.  Leve parfymen är död! är ledorden för Etat Libre d'Orange och de har till och med en varningstext på sitt manifest:

 

WARNING. What you are about to experience may excite, provoke, entice and even stimulate. Etat Libre d'Orange creates perfume-as-art and therefore suffers from no moral restraint. Each piece can contain sexually suggestive imagery and concepts which are meant to challenge the limits of acceptability. These fragrances are not for the priggish or puritanical.

 

Och så doften La Fin du Monde.

Minst sagt provocerande att sätta sig över människan oro och ångest för världens undergång. Och istället, iskallt, fråga sig: vad doftar det?

Quentin Bischs tolkning doftar lika obeskrivligt som känslan av slut. Kryddigt och pudrigt. En stark doft av krut. Blå iris som skänker edge, om än osynlig och mjuk som bomull. Hopp? Är det hopp, i form av doften vi alla känner igen från biosalong och fredagsmys, som popcorndoften här symboliserar? Finns det hopp även vid världens ände?

Om det doftar såhär, finns det hopp alla dagar i veckan. Även vid total apokalyps.

 

- Lisa K.